Mitt små- och värmländska påbrå håller mig lugn och metodisk när det behövs som mest. Kanske är det anledningen att jag passade så bra som lärare.
Så varför byta riktning efter sju år?
Jo, för nu när jag vet hur man fångar den mest svårfångade uppmärksamheten är det kanske dags att använda den superkraften på annat håll.
Jag älskar nämligen att skriva. Gärna snitsigt och kärnfullt. Gärna så folk tvingas läsa mellan raderna. Och jag ÄLSKAR popkultur. Och camp. Nostalgi. Och framtida nostalgi. För jag tror inte att man fullt kan förstå kulturen omkring sig om man inte kan sätta den i kontext.
